Lärstilar påverkar även Photoshop
Ett vanligt misstag är att förutsätta att bästa metoden att lära sig är den man själv föredrar. Är du som lärare medveten om det blir det också lättare att skapa undervisning som passar alla.
Av Mattias Karlsson
Lärstilar är en teorimodell inom pedagogiken. Tanken är att alla individer har sitt eget sätt att lära och inget sätt är bättre än det andra. Därför bör man inte undervisa alla på samma sätt.
Det finns flera olika modeller för lärstilar och jag har tidigare i min yrkesbana fastnat för Kolbs fyra lärstilar.
Bakgrund: Kolbs fyra lärstilar
David Kolb är professor vid Case Western Reserve University i USA. Han utgår från två olika aspekter: Hur vi tar till oss information och hur vi bearbetar den. Varje aspekt har en skala mellan två ytterligheter:
- Hur vi tar till oss ny information: Från konkreta upplevelser till abstrakt tänkande
- Hur vi bearbetar denna information: Från aktivt experimenterande till reflektion och observation.
Utifrån dessa delar definierar Kolb fyra lärstilstyper.

Typ 1 Idégivaren vill ha en känslomässig koppling till det som ska läras och vill veta varför han/hon ska lära sig just det här. Idégivaren lär genom upplevelse och lär genom att se på när andra arbetar praktiskt. Filmsekvenser kan vara andra sätt. Idégivaren lär sig mest genom diskussioner med andra som har samma lärstil.
Typ 2 Förklararen vill ha teori och fakta, lyssnar på experter, tänker igenom idéer och ställer sig frågan: Vad är viktigt? Förklararen föredrar att läsa manualer framför att pröva sig fram, men har också glädje av lärarledda lektioner och föreläsningar där grundläggande begrepp tas upp.
Typ 3 Sammanställaren tänker först och handlar sedan. Han/hon frågar sig: Hur kan jag använda den här kunskapen? Att först få den teoretiska bakgrunden och sedan få möjlighet att tillämpa kunskapen praktiskt passar Sammanställaren bra. Föreläsningar följt av övningar och skrivet material är goda grunder för lärande.
Typ 4 Prövaren är aktiv och handlingsinriktad. Han/hon vill arbeta praktiskt och hittar ofta nya sätt att tillämpa nyförvärvade kunskaper. Prövaren frågar sig: Vad händer om jag istället gör på det här viset? Prövaren styr själv sin upptäckarlusta, lär sig genom trial and error. Prövaren tycker inte om passiva inlärningsmetoder som föreläsningar.
Vi som undervisar måste tänka på detta
Du som undervisar måste vara medveten om att de fyra stilarna med största säkerhet finns representerat i gruppen du står framför. De flesta ligger säkert i gränslandet mellan de olika stilarna.
Det vanligaste misstaget en lärare gör att är att han/hon förutsätter att det bästa sättet att lära sig något är på samma sätt som man själv föredrar. En misslyckad design är ofta ritad för designern själv eller hans närmaste. Undervisning som man själv skulle vilja ha den är ofta dömd att misslyckas hos åtminstone hälften av gruppen.
Man blir alltså känslomässigt positiv till just sin egen föredragna metod och ser den som den ultimata pedagogiken. Egentligen borde man variera sin undervisning mer. Ultimat är ju förstås att individanpassa undervisningen men det kan vara svårt av praktiska skäl. Samtidigt är det inte säkert en student själv inser vilken metod som passar dem. Du måste då hjälpa dem att hitta sin egen metod.
En erfarenhetsvarning här är att äldre studenter som faller tydligt i en kategori lätt blir kritisk mot undervisning som inte passar dem. De kan inte förstå varför inte läraren väljer ett sätt som ”bevisligen” är mycket smartare och som ”alla” borde lära sig bättre av. Citaten kan vara i stilen: ”Vi bara labbade men vi fick inget förklarat först så jag fattade aldrig meningen” eller tvärtom ”Det tog liksom evigheter innan vi fick testa själva, först bara föreläste han”
Exempel på metoder som passar de olika stilarna
Om du, som jag, undervisar Photoshop och andra datorprogram finns ett antal trick du kan använda dig av. Det går att hitta modeller som passar de olika typerna. Här några exempel:
Typ 1 Idégivaren: Utgå ifrån egna foton som man själv tagit i grupp i ett valfritt tema. Då känns det meningsfullt. Se till att du som lärare har studenternas foton i dina lektioner. Samtala om lösningar och låt studenterna få chans att uttrycka problemen innan du löser dem.
Typ 2 Förklararen: En lärobok som tar upp grunderna passar bäst. Varvat med lektioner som fördjupar och introducerar.
Typ 3 Sammanställaren: Här behövs en teoretisk introduktion först. Som belyser vilka problem som ska lösas. Sedan är självstudieuppgifter i en bok perfekt fortsättning.
Typ 4 Prövaren: Här måste man utgå från laborationer. Låt kunskapen komma utifrån trickböcker och uppmuntra till frågeställningar som ”men om du ändrar i första steget, vad händer då?”. Korta introduktioner av verktyg som du sedan bara släpper lös studenten på går också bra.
Konflikter och perfekta situationer
Nu är det inte bara lärare som missuppfattar och tror att alla lär sig på samma sätt.
Typ4 Prövaren finns överallt bland Photoshoppare. De häckar på diskussionsforum för att snappa upp nya kunskaper och sedan testa sig fram. Problemet med dem är att de ser hur de skaffade kunskaperna som finare, mer heroiskt. Och de anser att alla borde göra likadant. Deras råd i forumen är nästan alltid: “Testa dig fram, det gjorde jag och det funkar”. Tyvärr är ofta de som ställer en frågan en Typ1…
Typ1 Idégivaren är vanlig bland fotografer/konstnärer. De lär sig bäst om det är nära deras egen värld. De har svårt för Photoshopguider eftersom böcker etc känns så avlägset deras sätt. En generell guide om "Nivåer på ett landskapsfoto" hjälper inte en porträttfotograf. Det är de som säger “jag lyssnar hellre än läser själv”. Det handlar om att få hamna i en situation där de kan ställa frågor och diskutera. Det är kanske därför de söker sig till forumen där (tyvärr) Typ 4 trycker ner dem.
Typ2 och 3 är tacksamma eftersom de har lätt för att arbeta med böcker (eller Moderskeppet). Sätt Scott Kelby eller Katrin Eismann i handen på Typ 3 Sammanställaren och det bara rullar på. Den mer teoretiska genomgång som Martin Evening bjuder på passar Typ 2 Förklararen som handsken.
Hopplöst?
Som du förstår är det svårt att göra alla nöjda. Det jag vill säga är att det är viktigt med medvetenhet hos dig som lärare. Självstudier är en viktig del av högre utbildning och du som lärare kan skapa olika slags övningar som stimulerar de olika typerna. Ha ett smörgåsbord redo och hjälp studenterna att hitta sin metod. Det viktiga är inte alltid att du lyckas anpassa för alla utan att du är medveten om skillnaderna.
Tänk nu igenom ditt ämne och hur skillnaderna kan te sig i det. Det är en bra start.
Länkar:
(Jag är medveten om att det mesta jag säger ofta motsäger det jag säger i persona-artikeln. Det är skillnad mellan massdistributerade skrifter och sluten undervisning, det är mitt slöa försvar.)
Jag var ingen superteoretiker under min lärarutbildning. Jag har en tendens att se saker på ett förenklat och praktiskt sätt. Så om du doktorerat i pedagogik kan mina förklaringar antagligen vara på tok för naiva.

