”Jag ska bygga lego hos Jonas!”. Som 7-åring var det mitt standardsvar om mamma haffade mig halvvägs ut genom ytterdörren och undrade vad jag hade för planer. I själva verket smög jag hem till den enda polaren i kvarteret som hade videobandspelare och kollade på barnförbjudna karatefilmer. Bruce Lee. Ingen på hela jorden var coolare än Bruce Lee. Efteråt rekonstruerade vi scenerna och hade låtsasslagsmål på gräsmattorna och ibland glömde man nästan att koppla på sin åh-vad-roligt-det-var-med-lego-min innan man kom hem till mamma igen.
Hade de vuxna sett våra slagsmål hade de förstås gått i taket. På 80-talet hörde ju våldsfilmer, dataspel och rollspel till de saker som enligt experterna kunde förvandla barn till kriminella monster. Tittar man på vad mina gamla Bruce Lee-kumpaner pysslar med idag kan man nog konstatera att oron var ganska överdriven. Men den ledde till en bra sak. Alla föräldrar (utom möjligtvis videokillens) såg det nämligen som en väldigt viktig uppgift att förklara för oss barn att våldsfilmer inte skildrade verkligheten på ett bra sätt. Man tål inte 39 sparkar mot huvudet som Bruce Lee.
Tittar man på vilka liknande fenomen vi har i dagens samhälle måste man nog räkna in den extrema skönhetsretuscheringen. Att omslagens ”perfekta” sexobjekt riskerar att ge vissa unga tjejer en negativ självbild kan väl ingen förneka längre.
Ett sånt problem löser man förstås inte över en natt, men vad kan vi göra för att ta ett steg i rätt riktning? Ja, först och främst måste naturligtvis industrin ta sitt ansvar och alla initiativ med naturliga modeller och liknande välkomnas. Men att tro att vi kommer att kunna stoppa skönhetsretuscheringen helt och hållet är naivt. De försöken kommer att visa sig lika verkningslösa som försöken att stoppa våldsfilmer.
Därför tror jag att vi som enskilda föräldrar också måste bli bättre på att utbilda våra barn. Till ”blodet man ser på filmerna är ketchup” lägger vi alltså ”omslagsbrudarna är sagofigurer skapade i datorn”. Upprepa och upprepa igen. Förhoppningen är att morgondagens unga tjejer ska vara ännu mer medvetna om att de hårt retuscherade glamourmodellerna inte är en bild av verkligheten. Den största utmaningen ligger i att framföra det budskapet utan att lägga över problembördan på de unga tjejerna.