En lite udda regel jag införde till vårens version av kursen Digital Bildbehandling var en kraftig begränsning av husdjursbilder. Som student redovisar du totalt 5-6 bilder, och under våren fick endast en av dem vara en bild på ett husdjur.
Vad f?
Så kan man tycka. Vad har jag emot husdjur och bilder på dem egentligen? Inget emot bilderna. Men flera saker gör just de flesta husdjursbilder olämpliga i en kurs kring bildbehandling:
Först, vi fick på tok för många. Det blev det dominerande motivet i hela kursen och många av de som valde just det motivet valde bara det motivet. På alla sina inlämningar. Variationen krävde en begränsning.
Husdjur är dåliga retuschobjekt. Ofta mörka, lite matta i pälsen, fotade mot en rörig inomhusmiljö eller en grön gräsmatta. Det blir lätt: ”Svart objekt mot grönt gräs” eller ”Vitt objekt på mönstrad soffa”. Det kräver stor skicklighet att bildbehandla en sådan bild, ofta långt över nivån vi är på i början av kursen. Med den här begränsningen tvingar vi folk bort från bilder de ännu inte behärskar.
Husdjursbilder är ofta fotade sämre än genomsnittet. Du kan inte be din katt posera/gäspa/hoppa i perfekt ljus precis när du är redo med kameran. Så bilderna har ofta mängder av tekniska brister. Igen är detta ett jättehinder för bildbehandling. Har du precis börjat en kurs är inte ett motiv som är svagt ur fokus rätt bild att arbeta med.
Menar jag nu att alla husdjursbilder är sopiga bilder? Nej, förstås inte. Men för många är det, och för många är i synnerhet olämpliga att retuscha. Och i början av processen med att lära sig bildbehandling är det viktigt att jobba med bilder det går att lyckas med.
Fler bilder med samma problem
Husdjur, bebisar och studentbalsbilder har egentligen samma problem. Tänk dig det här:
- Du går en kurs i bildbehandling
- Du har 6000 bilder på hårddisken
- Du ska bildbehandla 1 bild och lämna in
Vad gör du? Jo, du väljer din absoluta favoritbild. Bland dina tusentals bilder så väljer du din personliga favorit. Den som gör dig lyckligast. Det är naturligt. Men sällan är det den bilden som lämpar sig bäst för att lära sig bildbehandla på.
De som kan bildbehandling vet att det är enklast att arbeta med bilder som är tekniskt bra fotograferade. De kanske har ett problem, men att det problemet helst inte är något av nedanstående:
- Oskärpa pga dåligt ljus, rörelse eller bakfokus.
- För hög brusnivå, i synnerhet i mörka partier.
- Kraftigt motljus på motivet.
- Stora utfrätta områden i himlar eller i reflekterande, tex vita, ytor.
Det där är svårt att förklara. Och tyvärr är det inte alls sällan som just din favoritbild har en eller flera av de problemen. Det gör ju oftast inget, bilden väcker minnen eller lyfter fram din bebis/husdjurs/balpartners personlighet precis perfekt för just dig. Men det är inte med den bilden du lär dig bildbehandla.
För att undvika dessa problem begränsade vi husdjursbilderna. Nu ”sparar” folk de bilderna till senare i kursen och nivån på bildbehandlingen har på sina ställen ökat.
Jag har alltså inget emot husdjur. Inte heller bilder på husdjur. De är bara svåra motiv att lära sig bildbehandla på.