Moskva, april 1945. Israil Solomonovich Kishitser låter de röda tygskynkena dansa fram under symaskinsnålen. Strax intill står den unge Yevgeny Khaldei och imponeras av den judiske skräddarens fingerfärdighet. För sitt inre kan han redan se bilden som ska göra honom världsberömd.
En ung talang
Yevgeny Khaldei föds det dramatiska året 1917 i Ukrania av judiska föräldrar. Det sägs att han konstruerar sin första kamera på egen hand med hjälp av en kartong och sin farmors glasögon. Hemmabygget ersätts så småningom av en riktig kamera och Khaldeis fotografiska bana inleds.
1935, uppmuntrad av framgångar i lokala tidningar, sänder den då blott 18-årige Khaldei en låda med glasnegativ till Moskva och får strax därefter arbete hos nyhetsbyrån TASS. 1936 flyttar han in hos sin fars gode vän, skräddaren Kishitser, i Moskva.
Yevgeny Khaldei
Khaldei blir krigsfotograf
Fem år senare, en solig lördagseftermiddag i juni 1941, märker Khaldei att det pågår stor aktivitet kring den tyska ambassaden. Snart får han veta varför. Det osannolika har inträffat – Nazityskland har brutit sin pakt med Sovjet och invaderat!
Khaldei skickas till fronten för att dokumentera händelserna. Med sig får han måttligt med film eftersom nyhetschefen på TASS bedömer att allting ska blåsa över på en vecka. Han har fel. Striderna kommer att pågå nästan fyra år och kräva mer än 30 miljoner liv. Redan samma höst mördas Khaldeis egen familj av nazister och dumpas i ett gruvschakt.
I slutändan är det som bekant Sovjet som går segrande ur striderna. Khaldei deltar aldrig själv som soldat, men är sällan långt bort med sin kamera. TASS ger honom stor rörelsefrihet och många av hans fotografier blir hyllade av eftervärlden.
Det är dock inte förrän precis vid krigsslutet, den 2 maj 1945, som han lyckas fånga sin överlägset mest kända bild. Bilden som idag är en av de främsta symbolerna för Sovjets seger och Tysklands nederlag.
Iwo Jima är inspirationen
Bilden från Iwo Jima som inspirerade Khaldei
Röda arméns slutoffensiv mot Berlin har redan inletts när Khaldei för första gången ser Joe Rosenthals bild från Iwo Jima, där soldater med gemensamma krafter reser den amerikanska fanan. Han berörs djupt av kompositionen och symboliken i bilden och bestämmer sig för att åstadkomma något liknande. Problemet är bara att han på plats i Berlin inte kan uppbringa en sovjetisk flagga!
Den första flaggresningen plåtas aldrig
Den 30 april, samma dag som Hitler begår självmord, rör sig en grupp med fem ryska soldater som inte har något samröre med Khaldei, mot Reichstag – riksdagshuset i Berlin. Uppdraget är att hissa den sovjetiska fanan på toppen av byggnaden. Reichstag har inte haft någon politisk funktion sedan Hitlers iscensatta brand 1933, men är fortfarande en skarp symbol för det tyska riket.
Efter att ha forcerat en stängd dörr med murbräcka och undvikit strider som fortfarande pågår inuti huset tar sig soldaterna upp på taket. Flaggan placeras i kronan på statyn Germania kl 22.40 den 30 april.
Tyvärr finns ingen fotograf närvarande vid tillfället och under strider nästkommande dag lyckas nazisterna förstöra flaggan. Det är istället en annan flaggresning på Reichstag som ska bli känd för eftervärlden.
Reichstag i Berlin, 1945
En ikon blir till
Khaldeis tog flera flaggbilder samma dag
Khaldei, som har gjort en snabbvisit hemma Moskva återvänder till Berlin på Tysklands kapitulationsdag den 2 maj.
I packningen har han tre identiska flaggor som hans vän Kishitser har sytt åt honom. Den första placeras på flygplatsen Tempelhof och den andra på Brandenburger Tor. Khaldei fiår bra bilder från båda tillfällena, men är inte nöjd. Med den sista flaggan virad runt magen beger han sig mot Reichstag.
På vägen stöter han ihop med en liten grupp ryska soldater som slår följe med honom. Tillsammans tar de sig in i byggnaden, där striderna nu har avtagit, och klättrar ut på taket. Han finner snart en bra vinkel och ber soldaterna posera med flaggan.
Ett armbandsur för mycket
När de första kopiorna har gjorts kallar han in Khaldei på kontoret, pekar upprört på en av soldaterna i bilden och utbrister:
Ser du inte att han har två armbandsur? Det här är en plundrare! En rysk soldat plundrar icke! Ta genast bort en av klockorna.
Khaldei lyder order och skrapar snabbt bort en av klockorna på negativet med en liten nål. Den 13 maj publiceras den manipulerade bilden i tidningen Ogonjok och blir snart världsberömd.
Fler manipulationer
Men det stannar inte vid klockorna. Senare manipuleras bilden på fler sätt. Rök läggs till i bakgrunden för att öka dramatiken och i vissa versioner byts flaggan ut helt till en som fladdrar lite mer majestätiskt i vinden. Även flera färglagda varianter förekommer.
Fel personer får äran
Bilden må ha blivit en ikon, men Khaldeis erkännande dröjer. I Stalins antisemitiska Sovjet går det inte för sig att ha namnet på en judisk fotograf intill bilden. Och även när det ska delas ut medaljer har Stalin synpunkter. Han bestämmer helt sonika att en ryss och någon från hans eget hemland, alltså en georgier, ska belönas. Soldaterna Jegorov och Kantaria får därför medaljerna.
Den som verkligen håller i flaggan på bilden, Alyosha Kovaljov, får istället order uppifrån att att aldrig knysta ett ord om saken. Detsamma gäller mannen med klockorna, Abdulkhakim Ismailov, som också utelämnas från alla historieböcker.
Ett välförtjänt erkännande
Khaldei fortsätter att fotografera och dokumenterar bland annat Nürnbergrättegången efter kriget. Men det är först efter Sovjetunionens fall som två ryska forskare upptäcker omfattningen av den bildskatt han byggt upp under sin karriär.
Till slut kopplas också hans namn ihop med den berömda Reichstag-bilden och under några år innan han dör 1997 hinner han uppleva den uppmärksamhet han så länge förtjänat.