ModerskeppetArtiklar

Skoputsaren i Paris – mitt i fotohistoriens vagga

Anders berättar om sin jakt för att hitta den exakta platsen i Paris där världens äldsta fotografi av en människa togs 1838.

Anders Sejdeborn

Eiffeltorn, Triumfbågar och Louvrar i all ära, men är man fotohistorienörd är det annat som lockar i Frankrikes huvudstad.

Historiens vingslag mitt på torget

Förra veckan besökte jag en till synes obetydlig plats, mitt på det stora torget Place de la Republique i Paris. Upphetsad sprang jag omkring och måttade mellan gamla gator och träd för att försöka lokalisera en väldigt speciell punkt. De strosande stadsmänniskorna runt omkring mig på torget undrade nog vad jag pysslade med.

Anders på torget i Paris

Efter mina beräkningar kunde jag göra en kvalificerad gissning att det var just på punkten jag pekar på (eller i alla fall precis i närheten) som han befann sig – mannen som fick sina skor putsade, en tidig morgon 1838.

Skoputsaren av Daguerre

Världens äldsta fotografi av en människa

Bilden är Daguerres, fotografikonstens fader. Det sägs att bilden är det äldsta bevarade fotografiet som innehåller en människa. Det har funnits ett fåtal andra kandidater, men ingen har bevisats vara äldre än ”Skoputsaren”. Och med tanke på att den är plåtad 1838, året innan fotografikonstens officiella födelse, torde det inte finnas många utmanare.

Det finns olika uppgifter om hur lång slutartiden var, men klart är att det rörde sig om flera minuter. Mannen som får sina skor putsade har stått stilla tillräckligt länge för att fasta på Daguerres bild.

En inzoomad detalj i bilder Skoputsaren

Tittar man lite noggrannare på bilden ser man att det finns fler personer. Den suddiga konturen av pojken (?) som putsar skorna kan anas och strax till höger möjligen en eller ett par figurer till intill någon slags kärra.

Jakten på den exakta platsen

Att hitta den exakta platsen i dagens Paris är inte det lättaste. Ett par decennier efter att bilden togs inledde Georges-Eugène Haussmann på order av Napoleon III en renovering av staden där gator drogs om och byggnader revs. Gathörnet som syns på bilden finns därför inte kvar längre.

En viktig omständighet som man måste observera är att en Daguerreotyp alltid är spegelvänd. Gatan svängde alltså i själva verket åt det andra hållet i verkligheten.

Ett foto av Daguerre

Så som Daguerre såg gatan från sitt fönster

Med mig i väskan hade jag flera gamla kartor från Paris, från 1830 fram till ungefär 1890.

Karta över Paris, cirka 1830

Karta över Paris, cirka 1830

Genom att jämföra dem med dagens gatunät på Google Maps kunde jag bilda mig en bra uppfattning om vart gatuhörnet måste ha varit.

Den bortre delen av den stora gata som syns i Daguerres bild finns också kvar, vilket förstås hjälper en hel del.

Ner längs Boulevard de Temple idag

Ner längs Boulevard de Temple idag

En tanke som kittlar

Som fotohistorienörd är tanken lite kittlande. Kanske stod jag exakt på den plats där en man, helt ovetandes, skrevs in i fotohistorien en morgon för 177 år sedan. Hur vet jag förresten att det var morgon? Jo, för att skuggorna faller västerut. Solen måste alltså ha befunnit sig i öst.

daguerre_diorama_plaque Exakt vart Daguerre själv befann sig när han tog bilden är inte helt fastställt. Hans lägenhet låg precis intill gatuhörnet, men troligare är att han befann sig uppe i den teater där han jobbade. Den byggnaden finns inte kvar, men den ungefärliga platsen är angiven med en plakett på husväggen en bit längre bort.

Skapad: 20 maj 2015