Bitdjup är termen som beskriver hur många databitar, alltså ettor och nollor, som används för att lagra färginformationen i en viss fil.
I en RGB-bild har varje pixel en viss mängd rött, grönt och blått. Men för att göra det lite enklare kan vi nolla grönt och blått och utgå ifrån en övertoning från svart till rött.
Om jag skulle ange mängden rött med 1 enda databit, skulle jag bara kunna ha två olika mängder rött. Antingen 0 eller 1. Alltså inget rött och maximalt rött.
Använder jag två databitar finns det fyra olika kombinationer. Tre databitar ger åtta kombinationer…..osv. Hela tiden får jag tydliga hack mellan de olika rödnyanserna.
Det är först när jag kommer upp i 8 bitar, dvs 256 kombinationer, som hacken är så små att de blir osynliga för blotta ögat.
Så det vanligaste är att arbeta med bilder med 8 bitar per färgkanal. Alltså att ange alla RGB-värden på en skala mellan 0-255. Det hade kunnat vara 1-256, men eftersom nollan är med så blir det bara upp till 255.
16,7 miljoner färger
256 kombinationer i varje färgkanal – det ger totalt 16,7 miljoner RGB-kombinationer (256 x 256 x 256).
Så med endast 8 bitar per kanal går det skapa hela 16,7 miljoner olika färger. Det är fler än vi människor klarar av att åtskilja.
Det är orsaken till vi så ofta har just 8 bitar per kanal i våra digitala bilder. Det räcker för att skapa tillräckligt många färger och för att slippa fula hack i mjuka övergångar.
En jpeg-fil lagrar exempelvis alltid färginformationen med 8 bitar/kanal
En bra sak att känna till är att man ibland summerar kanalerna och pratar om 24-bitarsbilder istället. Men det kan bli lite förvirrande så här säger jag konsekvent 8 bitar/färgkanal.
16 bitar per kanal då?
Ok, så långt allt väl. Nu finns det emellertid situationer där 8 bitar per kanal inte riktigt räcker till trots allt.
Om jag exempelvis justerar en bild väldigt hårt, alltså ökar kontrasten rejält och sådana saker, – då finns risken att de där hacken återkommer. För att jag ha dragit isär mina toner så mycket.
Då kan det vara smartare att arbeta med ännu fler möjliga färgsteg i filen. Och då är det i regel 16 bitar/per kanal som gäller. Istället för 0-255 blir skalan då 0-65536!
Stora färgrymder kräver 16 bitar per kanal!
En annan situation där 16 bitar/kanal är motiverat är om du jobbar i en enormt stor färgrymd. För ju större färgrymden är, desto större blir hoppen mellan varje tillgänglig nyans. Och om avstånden blir för stora spricker toner sönder. Läs mer om hur det fungerar här.