Dagens fiktion är ett litet påfund jag har. Jag ögnar igenom mitt bildbibliotek på telefonen och väljer en bild. Sen skriver jag en liten historia utifrån bilden.
Jag skriver några meningar. 4-6 meningar. En skärva av en större berättelse. Kanske blir det en början, en mitt eller ett slut.
Därefter publicerar jag bilden och texten på Instagram under hashtaggen #dagensfiktion.
Vad är grejen?
Jag gillar tanken på att skriva lite varje dag. Det gör att jag konstant får öva på att skriva och berätta. Jag utforskar mitt språk och mina idéer inom begränsade ramar. Det är något jag rekommenderar.
Bilden som du väljer sätter miljön och stämningen. Den ger dig något att utgå ifrån. Och eftersom Instagram inte är gjort för att dela långa texter, blir också det något du måste förhålla dig till. Det är ingen idé att skriva mycket.
Tanken är att det ska vara enkelt och lustfyllt. Utan ett mål om att det ska bli något mer än just de där fyra, fem meningarna. Men har du tur så skriver du något du gillar. Och som andra också gillar och ger feedback på. Något som sen kan bli en del av något större.
Prova gärna själv att göra en dagens fiktion. Och dela den gärna under #dagensfiktion på Instagram. Att dela med dig och visa upp det skapar kan vara lite nervöst, men är samtidigt också härligt och stärkande.
Exempel på dagens fiktion
Han skulle ta Jacobssons båt. Och därmed skulle Jacobsson behöva köpa en ny. För den gamla skrutten skulle troligtvis bli kvar på den lilla ön – Kraxen. Kanske också han. Men det var inget att göra åt. Han fingrade på den avhuggna tassen i fickan. Den var inte lika kladdig nu. Mest stel och fnoskig. Han lossade repet och började ro. Från Kraxen lyfte en kråka och dimman låg tjock kring träden som växte täta.
Borta i svängen bodde Kato. Han hade en gång i tiden haft en bil, men någon hade tänt eld på den sommaren 94. Då när de hade byggt läktare på Bengans bakgård, druckit varma öl och viftat med svenska flaggan. Nu hade han bara husvagnen och sin sköldpadda, Hedda. Fast nu hade hon visst rymt. Och någon hade punkterat alla däck utom ett. Livet var som det var för Kato. Och inte var han någon riddare heller.
Ps. Berättelsen om Kato blev ett frö till novellen Timmerman i min bok Arkiv för upphittade anteckningar.
Se kurser om kreativitet & skrivande
