Även om Mattias har gjort tappra försök är Moderskeppet ingen modeblogg. Vi gör ganska få mascara-tester och köper ytterst sällan nya chihuahua-halsband.
Däremot måste vi förstås hålla ett öga på trenderna inom bildbehandling. Trender som Mattias ofta ger kryptiska namn som Sneakers-looken, S-effekten eller Kristet hårdrocksomslag (min personliga favorit). Jag tror inte ens Mattias själv vet exakt vad de olika benämningarna syftar på längre .
Trenderna de senaste åren har ofta handlat om hur man kan använda Camera Raw-reglagen på ett kreativa sätt. En spaning jag har gjort den senaste tiden är hur allt fler interiörbilder drabbats av ”clarity-sjukan”. En åkomma som uppstår när bildbehandlaren krämar på alldeles för mycket Clarity (klarhet) i Camera Raw i tron att det gör bilderna bättre.
Frisk bild
Bild med claritysjukan, något överdrivet
Detta är i viss mån förståeligt. Clarity är nämligen ett lömskt reglage som ökar den ”lokala kontrasten”. Det innebär att det kring varje kontur sker en mjuk kontrasthöjning som plockar fram detaljer och texturer i bilden. Perfekt för en interiörbilds-pillare som verkligen vill visa allt i bilden.
Att jag kallar det för ett lömskt reglage beror på att man blir hemmablind på ett ögonblick. Efter en stund tycker man att jättemycket lokal kontrast ser toksnyggt ut. Tills man återställt ögonen genom att titta på normala bilder ett tag. Eller jämfört med originalbilden. Då känns det inte lika fränt längre.
Trots att det borde vara rätt lätt att inse sitt misstag när man väl sett bilderna i tryck en gång, verkar antalet fall av claritysjukan ständigt öka. Bläddrar man i vilket inredningsmagasin som helst kan man hitta ett helt gäng.
Det här börjar påminna om det som hände när HDR-tekniken slog igenom. I sin iver över den nya möjligheten var det många som tappade kontrollen och gjorde gräsliga over-the-top-HDR istället för snygga, välbalanserade HDR-bilder. Och nu ser vi på samma sätt en clarity-iver, särskilt inom interiörfoto, men i viss mån även i porträtt.