Det är det amerikanska inbördeskrigets slutskede. General Shermans nordstatsarmé vinner snabbt mark. I floden utanför Savannah ligger sydstaternas bepansrade fartyg CSS Georgia för ankar. Där har hon legat i nästan två år eftersom det har visat sig att motorerna är för klena för att övervinna flodens strömmar.
För att fartyget inte ska falla i fiendehänder tas beslutet att hon ska sänkas. Den 21 december 1864 går hon till botten och ligger sedan orörd i över 100 år.
Ett annorlunda muddringsfynd
1968 upptäcks CSS Georgia av en slump under ett muddringsarbete i floden. Fartygstypen är udda och tidstypisk med sin låga profil av lutande träsidor, klädda med järnvägsbalkar för att motstå artillerield. Det historiska värdet är stort.
Teckning av CSS Georgia
Ett skäl till intresset för fyndet är att ingen vid det här tillfället vet exakt hur CSS Georgia såg ut. Enkla teckningar finns bevarade, men inga detaljerade planritningar har hittats och inga fotografier existerar. Tror man.
Ett sensationellt foto dyker upp
1986 händer något oväntat. Det historiska sällskapet i Georgia får ett brev från en tonåring vid namn John Potter.
Brevet innehåller ett polaroidfoto som föreställer ett annat foto, placerat i en oval ram med spruckna kanter. I förgrunden syns en mörk mansgestalt och bakom honom något som tycks vara ett fartyg. Bilden är fläckig och till synes hårt ansatt av tidens tand.
Potter skriver i brevet att han funnit den gamla bilden på en loppmarknad. Då han inte hade råd att köpa den fick han nöja sig med att fota av den. Och det mest häpnadsväckande är vad som stod skrivet på baksidan av ramen: CSS Georgia.
Experter studerar Potters foto och jämför med det man vet om fartyget. Allting tycks stämma och polaroidbilden arkiveras som det enda kända fotografiet av CSS Georgia. Originalbilden i ramen hittas dock aldrig.
Efterlysning får oväntad effekt
Nästa kapitel i CSS Georgias historia skrivs 2015 då det planeras en bärgning av fartyget. I samband med det efterlyser man den gamla bilden från loppmarknaden. John Potter, som nu hunnit bli 50 år, ser plötsligt sin gamla polaroidbild i nyheterna.
Medan alla hoppas att originalbilden ska dyka upp är det andra känslor som gnager inuti Potter. I hemmet har han ett fotografi av sin gamla hund, en mops, som inte lever längre. Men det är inte hundbilden i sig som är det märkvärdiga, utan vad som omger den. Bilden sitter i en gammal oval ram med spruckna kanter.
Potter behöver lätta sitt samvete. Nästan 30 år efter att han skickade brevet med polaroidbilden kommer sanningen fram.
Så fejkade Potter bilden
Som tonåring skapar John Potter, tillsammans med sin bror Jeffrey, en hemmagjord 8mm-film om CSS Georgia. Till filmen bygger de två enkla modeller av fartyget, vägledda av en teckning på ett gammalt vykort.
Som ung drömmer John Potter om att jobba med specialeffekter i Hollywood. För att pröva sina vingar bestämmer han sig för att spela folk ett spratt.
Lillebror Jeffrey får på sig rock och hatt och fotograferas av Potter. Därefter tar han ett separat foto av den 60 cm stora fartygsmodellen från filmprojektet.
Bilderna sammanfogas för hand och därefter jobbar Potter ihärdigt med lim och smuts för skapa något som liknar ett mycket gammalt foto. Även den gamla ramen som han har köpt får sig en omgång för att se äldre ut. Bilden placeras sedan i ramen och illusionen är klar.
Resultatet är övertygande på håll, men lurar knappast någon som får tillfälle att göra en närmare granskning.
Bland annat står det ”KODAK” på baksidan av bilden, vilket omedelbart skulle avslöja att bilden inte är från 1860-talet. Men Potter har en mer utstuderad plan. Med bilden under armen beger han sig till en loppmarknad där han fotograferar av den med sin polaroidkamera. Resten är historia.
Epilog
Potter själv glömmer med tiden bort sitt lilla hyss. Vid något tillfälle sliter han bort det fejkade fotot ur ramen och slänger bitarna i soptunnan. Istället ersätter han det med bilden på sin mops.
2016, när det här skrivs, har många objekt från CSS Georgia bärgats från flodens botten. Mer och mer information kommer alltså upp till ytan och det sista kapitlet är ännu inte skrivet.
Hoppet att det ska dyka upp ett äkta fotografi av det gamla fartyget tycks däremot vara ute.