Upphovsrättslagen är en snårskog som du lätt kan gå vilse i. Men vill du vara på den säkra sidan kan du i alla fall leva efter följande: 70 år efter att upphovsmannen avlidit förlorar ett verk sitt skydd.
Lägg alltså märke till att det är upphovsmannens dödsdag som räknas, inte när verket framställdes. Det här innebär att många gamla målningar är helt fria att använda hur du vill. Rembrandt, Da Vinci, Monet och de andra gamla mästarna är alltså helt gröna!
Det finns en hake
För att kunna använda exempelvis Mona Lisa behöver du en avbildning av tavlan, troligtvis ett fotografi. Måste du då vänta tills även fotografen varit död i 70 år? Svaret är nej. En sådan avbildning av en tavla uppnår inte verkshöjd. Den har inte tillräckligt mycket originalitet för att åtnjuta vanligt upphovsskydd.
Som så ofta finns det ett litet ”men” med i spelet. I Sverige får även fotografier som inte uppnår verkshöjd ett visst skydd. Närmare bestämt i 50 år från det att avtryckaren pressades ned.
Vill du använda Mona Lisa måste du alltså leta upp fotografen och fråga om lov. Sedan kan man förstås argumentera för att fotografen skulle ha svårt att i domstol påvisa att du använt just hens avbildning.
Nalla hellre från amerikaner
Det finns ytterligare en omständighet som komplicerar saken. Lagstiftningen är visserligen ganska homogen inom EU men skiljer sig åt i andra länder.
I exempelvis USA finns prejudikat som säger att en ren avbildning inte har något skydd. Där är dessutom det vanliga skyddet bara 50 år efter upphovsmannens död. Plus att det finns en extraklausul som gör att alla tavlor målade publicerade före 1923 är i Public Domain.
Vi lever ju som bekant i en global värld. Så vilken lagstiftning ska du rätta dig efter? Tumregeln brukar vara att det är upphovsmannens hemvist som avgör. Så om du använder en Mona Lisa-avbildning av en svensk fotograf finns risken att du bryter mot lagen, medan du har rent mjöl i påsen om du använder en likadan bild från en amerikansk fotograf.
Det är anledningen till att jag då och då, med gott samvete, har använt kända tavlor i mina montage. Som när jag stoppade in ödlor i William Bouguereaus L’Amour et Psyche, enfants. Källbilden är från en amerikansk sida och därmed med största sannolikhet fri för mig att använda.
Tänk hur absurt det kan bli
Kontentan av det här är förstås att upphovsrätt är oerhört trassligt. Och det blir ju nästan absurt när det inte ens räcker med att ha koll på det egna landets lagstiftning.
I Sverige och många andra länder är det fullt tillåtet att skriva ut vilken bild som helst för privat bruk, till exempel för att göra en tavla i hemmet.
Men tänk om det inte är det i Nordkorea och du råkar välja en bild av en nordkoreansk fotograf. Då skulle du i teorin kunna bli åtalad i Nordkorea, trots att du har följt alla svenska lagar perfekt. Rörigt var ordet, sa Bull.
