Jag har ett bildproblem. På min hårddisk finns hundra tusen bilder av blandad kvalitet. Det finns många som kanske inte är så bra. Men det finns å andra sidan flera tusen som jag tycker om. Och alla är utspridda i olika datum-mappar.
Panelen för Samlingar i Lightroombibliotek
En gnagande oro är att de bra bilderna ska försvinna i överflödet. Därför använder jag Lightroom för att gruppera bilder som hör ihop i Samlingar.
Det kan dock bli ett evighetsprojekt. Som tur är lär jag mig genvägar längs vägen. Tidigare har jag delat med mig av ett knep som gör att jag framkallar mer. Jag ska ge ett knep till: Jag fantiserar alltid om riktiga människor när jag väljer till mina samlingar.
Samla inte för samlandets skull
Förr var jag oklar över varför jag organiserade. Jag samlade ihop alla bilder som hörde ihop i ett tema. I mitt bibliotek fanns samlingar som hette:
- Fina landskap
- Bra bilder på min son Vilgot
- Resor till Grekland
När jag hittade ett mönster med liknande bilder utspridda över många mappar så gjorde jag en ny tema-samling. Snygga makron på växter är ett sådant exempel.
Jag saknade dock ett skäl för samlandet. Jag gjorde det mest för att det gick. Ett samlande för samlandets skull. Något som jag egentligen inte har tid för.
Tänk på någon som vill se dina bilder när du samlar
Därför tar jag till ett beprövat knep från min bakgrund som föreläsare. När jag samlar material till undervisning gör jag inte det planlöst. Istället fantiserar jag om konkreta situationer med en utvald publik. Det ger mig de begränsningar jag behöver för att urvalet ska bli spännande och användbart.
Exakt samma sak fungerar med bildurval. Varje gång jag får ett infall att samla ihop liknande bilder uppfinner jag en publik och en visnings-situation.
Exempel:
- Fina landskap blir i stället Fina landskap jag ska visa för farmor på hennes TV.
- Bra bilder på Vilgot blir i stället Bra bilder på Vilgot som mina syskon ska se i Påsk.
Samling med extra mening. Du kan döpa den med hela publiken i namnet. Men, det räcker oftast att du har det sparat i ditt eget närminne.
Det var precis det jag behövde. Att mina samlingar fick en mening. Det gav mig framförallt två vinster:
1. Sparad tid. Om jag inte ens kunde komma på en fantasipublik är det nog ingen som vill se mina bilder. Då gör det inte så mycket om de försvinner i hårddiskens djup.
2. Lagom stora samlingar. En tänkbar publik gör att samlingen inte fylls med hundratals bilder som vid närmare anblick är rätt lika. Det är lätt att gilla samma motiv upprepat. Men ingen behöver se min son le likadant femtio gånger. Samlingarna får nu en maxmängd och en variationsrikedom som gör att de kan användas till böcker, framkallning och bildspel.
Sätt upp bilder på din publik
Det jag beskriver låter först lite svårt – att sluta ögonen och föreställa sig en publik och en situation. Det är det, och därför gör jag inte så. I stället tejpar jag upp ett foto på situationen vid skärmen.
Jag har ett litet lager på vanliga situationer. Jag har fotat en publik från scenen jag står på – Fotomässans scen, kortsidan på kontorets mötesbord och mina föräldrars vardagsrum.