”Jag kunde ju det mesta, men kursen var jättebra.”
Det är ett lika konstigt som vanligt konstaterande i en kursutvärdering.
Som utbildare har du ju troligtvis som passion att sprida nya kunskaper. Och du vill maximera den korta tid du har uppmärksamhet för just nytt och fräscht innehåll.
Men, du ska faktiskt berätta rikligt av det du vet att tittaren redan kan. Lärandet blir bättre och jag ska ge dig tre skäl till det.
Nummer ett: Det visar din metod i lugn och ro
Föreställ dig att lärandet sker i ett rum tittaren aldrig varit i. Miljön är ny. Du är obekant. Ditt kroppspåk, din dialekt och ditt tempo är nytt. Dina Powerpoints är nya.
Då hittar tittaren trygghet i att den första faktan redan är bekant. Tittaren kan fokusera på att bli bekant med dig. Hon lär sig samtidigt hur du organiserar innehåll och hur du berättar.
När du sakta går över till nya kunskaper har tittaren hunnit lära sig hur överlämnandet kommer att ske framöver.
Nummer två: Det väver ihop nytt och gammalt
När du undervisar sådant du vet att tittaren redan kan hjälper du henne att hitta var det nya ska ha sin plats.
En liknelse blir så här: Tidigare kunskaper är lagrade i kunskapslådor i huvudet hos tittaren. Lådor du nu vill fylla på. Då måste du ju trigga henne att ta fram lådorna igen. Det smidigaste sättet för dig som lärare att lyckas med det är att undervisa kunskapen igen.
Föreställ dig att du berättar något tittaren redan kan. Tittarens hjärna svarar då glatt: Aha, det vet jag ju. Jag har beviset för det här i den här lådan.
Nu går det mycket enklare att fylla på med nytt. Lådorna är framme. Du ber ju personen stoppa tillbaka det gamla, ihop med det nya, i samma låda.
Nummer tre: Det rimmar med identiteten
Låtsas att du är bekantskapskretsens mest musikkunniga. Då bör du förstås vinna lördagens ”gissa-introt-tävling”. Annars blir du nog negativt överraskad.
När du vinner gör du det för att du är kunnig och påläst på musik. Och den som är kunnig och påläst ser sig själv som en lärande person, ständigt nyfiken på nytt.
Genom att delta i musiktävlingen och vinna med din befintliga kunskap får du din identitet tydligt bekräftad. Du är kunnig. Kunniga är de som ständigt lär.
Tittaren interagerar på samma sätt med din undervisning. Om ditt innehåll bara är fyllt av okänd fakta blir det en dissonans. Tittaren upptäcker att hon är okunnig och börjar ifrågasätta intresset. Hon vill ju fördjupa ett befintligt intresse, inte byta intresse.
När du istället börjar med sådant tittaren redan vet låser du fast i hennes identitet. Precis exakt detta är ju det som hon är intresserad av. Det som hon är kunnig om och därför nyfiken på att lära sig ännu mer om.
Balansen mellan gammalt och nytt
Balansen mellan gammalt och nytt är ju förstås svår. Jag menar inte att dina kurser bara ska innehålla skåpmat. Eller där avsnitt efter avsnitt repeterar allt före.
Jag menar att du ska repetera mycket mer än din lärarinstinkt tycker är behagligt. För att upprepa dig är ju egentligen bra för tittarens lärande.
Faror med det?
Finns det någon fara med detta? Jo det gör det. Det jag nyss sagt är helt mellan oss. Du får aldrig inviga din tittare, den som lär, i detta. Säg aldrig att du repeterar. Ha inga avsnitt som heter repetition. Introducera aldrig en förklaring som repetition. Säg inte ens meningen ”som du redan vet så…”.
Det är fortfarande vuxna vi jobbar med. Om de får nys om att du bedriver repetition slår de bakut och känner sig istället förolämpande. Repetition är för amatörer. Det är till och med okej att erkänna att du känner så själv, när du sitter på andra sidan av lärandet.
Bara le och låtsas som att du förklarar något för första gången. Då kommer även du få fem stjärnor i betyg med kommentaren ”Jag kunde ju det mesta, men kursen var jättebra.”