I fjol hade jag en bloggserie om framtidens fototeknik. Om du scrollar ner till slutet av det här inlägget hittar du länkar till alla delar.
Här tänkte jag ta upp den tråden igen och berätta om ny spännande forskning inom området kamerateknik. Det har förstås hänt en del sedan jag sist skrev, till exempel utvecklingen av det fascinerande konceptet ”mörk blixt” som är temat för dagens inlägg.
Drömmen om osynliga blixtar
Vi vet alla hur störande en blixt kan vara. Blixten som förstör det fina mörkret i kyrkan, blixten som reflekteras olyckligt i fönsterglaset framför oss, blixten som bländar oss på festen och lämnar oss blinda i två minuter.
Tänk om det fanns osynliga blixtar istället. Blixtar som inte syntes, men som ändå gjorde sitt jobb med att lysa upp objekten framför kameran. Det låter ju omöjligt, men faktum är att det snart kan vara verklighet!
Utanför det synliga spektrat
Sensorerna i dagens kameror är kiselbaserade. Det innebär att de inte bara är känsliga för synligt utan även infrarött ljus. De flesta sensorer förses därför med ett IR-filter som utestänger allt utom de synliga våglängderna.
Forskare vid Courant Institute i New York har istället utnyttjat sensorns förmåga att registrera IR-ljus. Med vanlig kamerautrustning som vem som helst kan köpa och fiffigt valda filter framför blixt och objektiv har de lyckats skapa en ”mörk blixt”, dvs en blixt som helt opererar utanför det synliga spektrat.
Resultatet blir en blixt som är knappt märkbar för människor i närheten, men som ändå lyckas ”lysa upp” objektet tillräckligt för sensorn ska registrera en skarp, brusfri bild.
Två exponeringar krävs
Det finns förstås en hake. Infrarött ljus är i stort sett helt odugligt när man ska registrera färger. Forskarna har löst det genom att utnyttja något som kallas bildparsteknik – ett koncept som också är under utveckling. Jag har skrivit mer ingående om det i ett tidigare inlägg. I korthet går det ut på att kameran automatiskt registrerar två bilder i snabb följd efter varandra. I det här fallet en med mörk blixt, och sedan en med riktigt högt iso för att få kort slutartid.
Att högiso-bilden blir brusig är inte så allvarligt eftersom den bara används för att hitta rätt färger till den infraröda bilden. Mjukvara används sedan för att sätta samman de två versionerna till ett slutresultat.
Om den här tekniken blir verklighet kommer vi få ett helt nytt sätt att fota i svagt ljus. Med en osynlig blixt kan vi hålla ner slutartiderna och ändå få skarpa, brusfria bilder. Kanske blir det också lättare att snygfota. Paparazzis med mörka blixtar – känn på den.
Vad skulle du fota om du ägde en mörk blixt?