Jag och Fredrik 2006
Många myter har alltid funnits i bekantskapskretsen kring hur jag och Fredrik träffades. Jag vet inte riktigt idag vad som är sant. Men grunden i alla versioner är ungefär så här:
- Mycket öl var inblandat, det var våren 1996
- Jag hade fått en supertjej att, åtminstone i fem minuter, stanna upp och prata med mig på studentpuben.
- En annan kompis hade samtidigt pekat på mig och sagt till Fredrik: ”Han gillar oxå synthar.”
- Fredrik avbröt mig då gång på gång, trots att jag pratade med tjejen, med frågor om favoritfilter på olika synthmodeller.
- I ett desperat försök att inte totalt förlora chansen till en puss så klottrade jag ner mitt telefonnummer på en lapp och gav till Fredrik med kommentaren ”Ring så spelar vi”
Tjejen försvann helt ur mitt minne. Men bestående är att inom någon månad så var jag och Fredrik oskiljaktiga. Det finns inte en korkad idé, plan på världsherravälde eller orsak till omtenta som inte vi båda varit inblandade i.
Så på så sätt firar vi nu 10 år som, vad jag skulle bedömma är, ett framgångsrikt kompisskap för två praktslackers. Så här några år senare kan man cyniskt konstatera att få människor har haft skivkontrakt men latat sig så mycket att det första albumet förblev oskrivet. Men vi är glada ändå.
Nu är vi vuxna, i alla fall över 30 35 40 45 48. Vi är långt långt långt från slackers. Egentligen jobbar vi rätt hårt och umgås som arbetskamrater. Och vi ställer alltid upp för varandra. I vått och torrt, på fest och i livskriser. Och alltid så undervisar vi varandra om allt vi lär oss. Utan Fredrik vore det inget Moderskepp. Fredriks livskunskap är lika mycket min och det är otroligt värdefullt.