September 1936, Spanien. Inbördeskriget har snabbt trappats upp. Blod flyter nu överallt på de spanska slätterna. Robert Capa, blott 22 år gammal, följer kriget på nära håll med sin kamera. Utanför den lilla byn Espejo där Capa befinner sig är allting emellertid lugnt och stilla. Då bryts plötsligt tystnaden. En soldat kommer rusande med sitt gevär utför den gräsklädda kullen. Han hinner bara några steg innan han vacklar till, slår ut med armarna och faller död till marken.
Några ögonblick senare sätter sig den döde mannen upp och vänder sig mot Capa.
–Fick du den?
Ungefär så kan det ha gått till när den världsberömda krigsfotografen Robert Capa skapade en av sina mest ikonsika bilder.
Personligen är jag fullständigt övertygad om att bilden är iscensatt. Den fallande soldaten ramlade på beställning. Någon kula var aldrig inblandad. Men det är inte alltid så historieskrivningen har varit och än idag argumenterar många för att bilden skildrar ett äkta skeende.
Vad har Capa själv sagt?
Robert Capa
Capa själv pratade väldigt sällan om bilden som gjorde honom världsberömd. I sin bok om tiden i Spanien, Death in the making, omnämner han inte bilden överhuvudtaget. Men tidigare i år dök en radiointervju från 1947, som troddes vara förlorad, upp på ebay! Det är den enda inspelningen som finns av Capas röst.
Intervjun offentliggjordes i samband med Capas 100-årsdag förra veckan och finns att lyssna på här. Ungefär 11:20 minuter in i programmet nämner han på eget initiativ bilden på den fallande soldaten.
Enligt honom själv visste han inte ens att han hade tagit bilden förrän han återvände från Spanien. Han höll nämligen bara upp kameran ovanför huvudet och tryckte av på chans (!).
I intervjun berättar han flera viktiga saker. Gruppen soldater han var med var beskjutna av kulspruteeld från Francos fascister. Under upprepade anfallsförsök blev flera av dem skjutna och i samband med en av dessa framryckningar ska bilden av den fallande soldaten ha blivit till.
Kan den historien stämma? Näppeligen… av flera skäl.
Platsen korrigeras
2009 lyckades den spanske forskaren José Manuel Susperregui, med hjälp av bergen i bakgrunden, visa att bilden inte alls är fotograferad nära Cerro Muriano som alla antagit. Platsen är istället utanför den lilla byn Espejo, fem mil längre bort.
Det är signifikant eftersom man vet att inga strider pågick i det området då Capa var där. Historien om fascistisk kulspruteeld är alltså inte korrekt.
2014 besökte jag själv platsen. Läs mer om det här.
Fallande soldat nummer två
Det finns också en annan omständighet som är svårförklarad om man tror på Capas historia.
Första gången bilden publicerades, i den franska tidningen Vu, syns den fallande soldaten tillsammans med en i stort sett identisk bild. Bildutsnittet är nästan exakt detsamma och molnen har knappt rört sig mellan exponeringarna.
Är det sannolikt eller ens möjligt att Capa fångade den första soldatens död, för att så fort kroppen av den första mannen avlägsnats, upprepa samma sak igen? Med kameran över huvudet? Orimligt var ordet, sa Bull.
Iscensättningar var vardagsmat
Att Capa skulle ha iscensatt bilden är å andra sidan inte särskilt långsökt. Från hans tid i Spanien under inbördeskriget finns otaliga exempel på iscensatta bilder. Mycket av tiden spenderade han nämligen en bra bit ifrån den absoluta fronten och i brist på faktiska strider började han att posera soldater.
På flera bilder som plåtades precis innan den berömda bilden syns soldaten som sedan ”dör” framför Capas kamera. Dessa bilder är uppenbarligen tagna under avslappnade former och poserade. Till exempel är gevären inte osäkrade.
Att han var beredd att skarva verkligheten för att nå framgång är också understruket i det faktum att Robert Capa var ett taget namn. Han föddes som Endre Ernö Friedmann, men tog sig ett nytt namn i ung ålder för att kunna marknadsföra sig som en framgångsrik amerikansk fotograf. En plan som tycks ha fungerat.
Försvararna ger inte upp
Bland annat har Whelan tagit hjälp av en rättmedicinsk expert som hävdar att soldatens outsträckta hand är ett tecken på att han verkligen träffats av ett dödligt skott. Annars hade han reflexmässigt gjort sig mer beredd att ta emot fallet.
På 90-talet identifierades soldaten felaktigt som Federico Borrell Garcia av en släkting. Det tycktes stärka Whelans uppfattning eftersom denna Borrell stupade i Cerro Muriano, den 5 september 1936 – samma datum och plats som bilden hade tillkommit enligt Whelan. Men numera vet vi alltså att platsen var Espejo och identifieringen således felaktig.
Trängda har Capas anhängare hävdat att soldaten kanske poserade helt vanligt för kameran, men i samma ögonblick blev skjuten på riktigt. Kanske fanns det en krypskytt i området runt Esepejo även om inga större stridigheter finns registrerade? Och kanske blev nästa soldat också skjuten på samma fläck, möjligen efter att ha släpat undan liket från sin kamrat? Den teorin känns som ett ganska långsökt halmstrå.
Frågan lever vidare
Under vilka omständigheter den fallande soldaten kom till är än idag, 77 år senare, en högst aktuell fråga. Den nyfunna radioinspelningen är en ny, viktig pusselbit i mysteriet.
Även Gerda Taro var en duktig krigsfotograf, men karriären blev kort eftersom hon omkom blott ett år senare när hon blev påkörd av en stridsvagn under inbördeskriget. Det sista ordet i fallet med den fallande soldaten är alltså inte sagt.
En dröm som kvarstår är att hitta negativet som varit försvunnet så länge någon kan minnas.
Hoppet var stort när tusentals av Capas negativ från det spanska inbördeskriget nyligen återfanns. Alla trodde de hade försvunnit i samband med tyskarnas ockupation av Paris under andra världskriget, men 2009 blev negativen kända efter att ha dykt upp i Mexiko i tre pappkartonger (kallade ”kofferten i Mexiko”). Tyvärr visade det sig att den fallande soldaten inte finns med bland negativen.
Capa levde efter sin egen devis
Det citat som Capa är mest ihågkommen för är:
If your pictures aren’t good enough, you aren’t close enough.
Och även om han inte svävade i fara just när han tog bilden på den fallande soldaten levde han ofta som han lärde. Mest berömda är kanske hans bilder från landstigningen i Normandie på D-day 6 juni 1944. Efter vad som sägs vara en mörkrumsolycka överlevde bara 11 av de bilder han tog den dagen.
Capas sista uppdrag blev kriget i Indokina. Utsänd av Life begav han sig 1954 till norra Vietnam för att fotografera striderna.
I en gräsbeklädd sluttning, kanske inte helt olik den där han 18 år tidigare hade iscensatt den spanska soldatens död, trampade han på en landmina och omkom. Han blev 41 år gammal.