Första gången jag stötte på författaren Charles Dickens var när min mellanstadiefröken tvingade klassen att traggla igenom Oliver Twist i antalogiform. Bara titeln räckte för att en 11-åring skulle bli lätt skeptisk. Att blanda oliver som var så äckligt med twist som var så gott? Vad var det för fel på den här killen?
Dickens var annars en av de 1800-talsförfattare som redan under sin egen levnad fick maximalt med beundran. Han var en ikon i hemlandet England och hans verk var spridda över hela världen.
Ett bevis för Dickens storhet är att ingen av hans romaner eller noveller någonsin har slutat tryckas på engelska.
Go west!
Charles Dickens i New York Daily Tribune.
Precis som fallet är med dagens popsnören kom Dickens stall på att det var läge för en USA-turné. Så 1867 bordade hela staben en stöddig Amerika-båt och drog västerut.
New York-baserade fotograferna Jeremiah Gurney & Son såg pengar i konceptet och skrev ett avtal som gav dem exklusiv rätt att fotografera Dickens under USA-besöket.
Så kunde man göra på den tiden. På 1800-talet var det ju inte så praktiskt för en flock paparazzis att plöja runt på gatorna med sina feta magnesiumblixtar och dragspelskameror.
Men i december 1867 kom bomben från New York Daily Tribune. De hävdade att de fått Dickens att ställa upp på en specialfotografering i en studio på Broadway. Fotot hängdes upp på ett offentligt galleri till publikens stora jubel.
Något lurt i görningen
Gurneys bild av Dickens.
Men vänta! Herrarna Gurney anade en del oråd. Bilden speglade inte riktigt den Charles de själva hade plåtat under samma period.
Bland annat hade den gode Dickens prickat in en klassisk Robin Hood-frilla sedan ett par år tillbaka. Men i Daily Tribunes bild hade han plötsligt en ganska välkammad kalufs. ”Fejk!”, skrek Gurneys och visade upp sin egen bild av författaren.
Vem som helst som jämförde bilderna kunde se att det var något lurt, men inga bevis framlades och historien föll i glömska.
Sliten var bara förnamnet
Och så förblev det i nästan 140 år. Men bara häromåret ville historikern Malcolm Andrews gå till botten med saken. I sin forskning sprang han till slut på originalbilden som Daily Tribune hade använt. Kolla vilken lirare. Hur många absint-trippar krävs innan man ser ut så där på en fotosession?
En sliten Charles Dickens.
Malcolms efterforskningar visade att bilden i själva verket var från 1861 och plåtad av Watkins Brothers i England. Det sägs att Dickens aldrig gillade det porträttet. Något man kan förstå.
Men scrolla upp och kolla på den tillfixade bilden igen. Vilket enormt imponerande hantverk! Jag som själv pysslar med skönhetsretusch kan bara buga mig i vördnad och respekt.
Att sitta och pilla i 1860-talets mörkrum för att få till den där raketmustaschen kräver sin man (eller kvinna). Och inte bara det. Håret har kammats, huden har utjämnats, gubben har fått en störtfrän brosch och en helt ny skjortfront!
På sitt sätt är det synd att de skulle låtsas att Dickens-bilden var autentisk. Retuschören hade verkligen förtjänat stora hyllningar och konfettiregn för sin briljanta retusch.