Klassiska fotomanipulationer – Vatten, stan är full av vatten

Gillar du att läsa om klassiska fotomanipulationer? Längst ned finns länkar till närmare 30 andra delar i den här serien!

I journalistiska och dokumentära sammanhang bör man ju enligt gällande praxis avstå ifrån att regissera sina bilder, dvs fixa till verkligheten innan man plåtar. Man ska exempelvis inte lägga en medhavd barnleksak i närheten av ett krigshärjat hus, man ska inte reta upp en kamphund för att den ska se mer farlig ut och man ska inte ha statister som låtsasjublar över ett valresultat.

Att bryta mot denna regel är inte bara oetiskt och lömskt – det kan också vara direkt livsfarligt! Se bara vad som hände när Eddie Motes, fotograf vid den ameriklanska tidningen Anniston Star, försökte sig på en liten genväg för att få den rätta bilden.

Skådespelande fotgängare

I början av juli 1989 drabbas delar av Alabama, USA av väldiga regnstormar. I samhället Anniston resulterar det i rejäla översvämningar och den lokala tidningen ska naturligtvis rapportera om händelsen. Uppdraget att fånga översvämningarna på bild hamnar på fotograf Eddie Motes bord.

Han ger sig ut på staden för att hitta ett beskrivande motiv, men inget faller honom i smaken. Då får han idén att fuska lite och ber en kommunarbetare, 24-åriga Angie Shockley, om hjälp. Hon får i uppgift förse sig själv med ett paraply och strosa förbi i det ankelhöga vattnet samtidigt som Motes plåtar.

Den misslyckade hjälten

Allting går bra till en början. Shockley spelar sin roll som besvärad fotgängare perfekt. Men så plötsligt händer det! Shockley faller ned i en hålighet som dolts av vattnet. När vattnet når henne till axlarna fastnar hon och kan kosta på sig ett ansträngt leende. Men i nästa sekund försvinner hon helt under ytan!

En av de nyfikna åskådarna som stannat till för att bevittna fotosessionen är Paul Kennedy. Han tvekar inte en sekund när kvinnan försvinner ner i djupet utan kastar sig omedelbart efter. Vad han inte vet är att Angie Shockley mirakulöst har sugits igenom det 15 meter långa betongavloppet och spottats ut oskadd på andra sidan. Kennedy fastnar istället i öppningen till röret och kan inte ta sig upp igen i den starka strömmen.

Räddaren räddas

Ett baskletlag som håller till i närheten kommer snabbt till platsen för att göra en insats, men strömmen är för stark. Det krävs så småningom räddningstjänst för att dra loss en utmattad Kennedy. Försedd med syrgasmask sänks han tillfälligt ner under ytan om får en kedja kring livet. Dramat slutar lyckligt med bara några småblessyrer.

Sedelärande historia?

Chefredaktören tog sin fotograf i försvar och tyckte inte att Motes kunde klandras för olyckan. Kanske berodde det på att dramat som utspelades sig blev en stor nyhet i Anniston som lockade fler läsare än historien om översvämningarna hade gjort.

Men andra bildjournalister var förstås inte lika förlåtande. Jason Grow skrev bland annat ”Det här visar tydligt faran med att be någon skådespela framför kameran!”. Så berättelsen om Kennedy och avloppet får bli en sedelärande historia, en varning från ovan. Det är aja baja att regissera journalistiska bilder.

Men det är förstås sällan svart eller vitt. Vad ska räknas som regi? Vad tycker du själv att gränsen går? Begick Motes ett allvarligt fel när han bad någon posera för bilden?