Jag kalibrerade mina skärmar igår. Eller jag och jag förresten, egentligen var det en liten robot som gjorde det åt mig. Jag tryckte mest på en knapp. Men tack vare den lilla roboten vet jag nu att en morotsorange morot kommer se lika morotsorange ut på min skärm som en morotsorange morot är i verkligheten.
Fast vill jag det? Egentligen inte, tror jag. ”Perfekta färger” låter ganska oaptitligt i mina öron. Låt mig förklara varför.
Glädjen när det inte finns rätt och fel
För massa år sedan ägnade jag en stor del av dygnet åt matematik – och älskade det, verkligen. Men mitt i all stringens och exakthet ville jag också ha något annat. Jag längtade till en värld där jag kunde skapa fritt, utan rätt och fel. Där processen var viktigare än resultatet. Photoshop blev min portal till den världen.
Skaparglädjen var alltså det jag värdesatte allra högst, inget annat var särskilt viktigt. Att jag arbetade på en halvsunkig och okalibrerad skärm underströk bara det. Att min flodhästgroda såg lite grönare ut på kompisens proffsskärm kändes fullkomligt ointressant.
Hur gynnar du bäst din inre konstnär?
Det här är givetvis ett högst personligt ställningstagande. Jag tycker inte det är konstigt att andra vill ha perfekta färger och jag förstår hur vissa situationer kräver det. Såklart. Jag uppmanar inte någon att strunta i kalibrering bara för att.
Men jag har också sett kreativa lustar förtvina på grund av pekpinnar. Sett skaparglädje utplånas av alla måsten och uppmaningar. Så fundera över vilka sida du tillhör. Låt aldrig andras regler för hur saker ”ska vara” hota din inre konstnär!
Imperfektion kan vara eftersträvansvärt
Synar jag mig själv är mitt resonemang inte utan motsägelser. Även när det gäller bildskapande kan mitt ingenjörshjärta börja trumma igen. Då älskar jag att nörda in och optimera.
Men med färger är det av någon anledning annorlunda. Där vill jag ha lite imperfektion. Hemvirkade grytlappar är ju tusen gånger charmigare än helsymmetriska fabriksditon.
Vilken typ är du?
I slutändan handlar det förstås om vart du själv står. Sover du bäst när du vet att hela arbetsflödet är färgoptimerat? Då rekommenderar jag dig förstås att kalibrera ofta. David Brohede har en toppenkurs om det!
Själv ska jag nog smygratta på lite skärminställningar nästa gång roboten tittar bort. Jag trivs bäst när mina morötter är en gnutta för röda.