När färger konverteras från en större färgrymd till en mindre, måste färger som ligger utanför destinationsfärgrymden hanteras på något sätt. Men hur?
Det finns lite olika sätt att göra det på. Vilket som används beror på vad du har valt för ”återgivningsmetod”, även kallat konverteringsmetod eller renderingsmetod (engelska: rendering intent).
Valet av återgivningsmetod görs vanligtvis i programmets färginställningar.
Exempel från Photoshop
För husbehov kan du i allmänhet strunta helt i återgivningsmetod och bara låta dina program ha kvar sina grundinställningar.
Om du vill finlira
Det finns fyra huvudsakliga återgivningsmetoder – relativt färgvärde, perceptuell, mättnad samt absolut färgvärde.
Relativt färgvärde
Det här är återgivningsmetoden som de flesta program är inställda på i grundläget.
Färger som ligger utanför destinationens färgrymd kommer att översättas till den närmaste färgen som går att åstadkomma.
Den lilla nackdelen är att detaljer kan klumpas ihop. Färgskiftningar som fanns i originalet kan alltså gå förlorade om du har otur.
Perceptuell
Den perceptuella återgivningen försöker behålla färgernas visuella relation så att våra ögon uppfattar samma skiftningar som i originalet.
I fotografiska bilder där detaljer försvinner efter konverteringen kan Perceptuell ibland vara lösningen.
Med relativt färgvärde har grönnyanserna översatts till samma färg. Med perceptuell är randigheten kvar, men de gröna färgerna är dovare.
Mättnad
Mättnad används sällan. Färger utanför destinationsfärgrymden ersätts med den närmaste färgen som går att åstadkomma. Samtidigt kan färger som redan låg innanför destinationsfärgrymden bli mer mättade. Används ibland för viss grafik som inte är särskilt färgkritisk, exempelvis diagram.
Absolut färgvärde
Absolut färgvärde används sällan. Använder samma metod som relativt färgvärde, men justerar också vitpunkten. Målet är att färgerna ska upplevas likadant, även om utmediet – exempelvis ett papper – har lite blått eller gult i sig. Används ibland för logotyper.